Tröst och trygghet

När jag skulle lägga mig igår/natt så tornade ett mörk moln upp sig i mitt sinne... Jag visste knappt vart jag skulle ta vägen. Jag borstade tänderna, plockade ut linserna och gick mot sängen. På vägen från toaletten började tårarna strömma ned för mina kinder. Jag lade mig i sängen och försökte få bort tankarna som gjorde mig nedstämd och lugna mig så jag kunde somna. Men desto mer jag försökte desto mer grät jag och drog mig in i det längsta ( i alla fall så länge jag kunde) med att ringa till Henrik men till slut tog jag tag i mobilen och genom snabbvalet så ringde jag upp honom. Åh nej han låter nästan grinig är första tanken som far igenom huvudet när han svarar JAAAA... Jag talar om för honom att jag är ledsen och med ens ändras tonen och jag kan höra hur orolig han lät. Han lyssnar, jag vet knappt vad jag säger, jag får prata av mig. Han får mig på bättre humör, han sjunger falskt för mig i ett medley med allt från Bä bä vita lamm till ett litet rött paket. Han är för söt! En sån otrolig trygghet och tröst att veta att min bästa vän, tvillingsjäl och själsvän finns där när jag behöver honom trots att han hade behövt sova ut litegranna efter en svensexa och inför skoldagen han har framför sig idag.. Tack för att du finns min ängel!

Sinnet är lättare och jag är mer tillfreds än jag varit på några dagar. Ska bli så härligt att få dela livet tillsammans med någon man kan lita på! *lycklig*